NEUROLOGI

-Hjärntumör, t.ex. meningiom

Meningiom är en typ av tumör som växer från hjärnans hinnor (meninger) och är den vanligaste hjärntumören hos katter. Operation för att ta bort ett meningiom innebär att veterinärkirurgen öppnar skallen för att avlägsna tumören. Målet är att minska trycket på hjärnan och förbättra kattens livskvalitet.

Innan operationen utförs en noggrann undersökning, ofta med hjälp av datortomografi (DT) eller magnetkamera (MR), för att exakt lokalisera tumören. Katten sövs under ingreppet, och efter operationen kan den behöva stanna på djursjukhuset för övervakning och vård. Återhämtningstiden varierar, och en del katter återhämtar sig bra, medan andra kan behöva extra stöd beroende på tumörens placering och storlek.

Även om operationen kan vara framgångsrik, finns det alltid risker med kirurgiska ingrepp, särskilt på hjärnan. Det är viktigt att diskutera alla alternativ med veterinären, inklusive prognos och eventuella risker.

-Intrakraniellt empyem

Intrakraniellt empyem hos djur är en ansamling av var (infektion) inuti skallen, ofta mellan hjärnhinnorna eller mellan hjärnan och skallbenet. Detta är ett allvarligt tillstånd som kan orsakas av en spridd infektion, trauma eller som en komplikation efter en operation.

Operation för att behandla intrakraniellt empyem innebär att veterinärkirurgen öppnar djurens skallben (kraniotomi) för att dränera varbölden och avlägsna infekterad vävnad. Det är en känslig och avancerad kirurgisk procedur där syftet är att minska trycket på hjärnan och ta bort infektionen. Ofta används bilddiagnostik som datortomografi (DT) eller magnetkamera (MR) före operationen för att exakt lokalisera empyemet.

Efter operationen behandlas djuret med kraftiga antibiotika och intensivvård, och övervakning på djursjukhus krävs för att säkerställa att infektionen inte sprider sig och att djuret återhämtar sig väl. Återhämtningstiden kan variera, och prognosen beror på infektionens omfattning och hur snabbt behandlingen inleds.

-Hydrocefalus

Hydrocefalus, även kallat "vattenskalle", innebär att det ansamlas för mycket cerebrospinalvätska (hjärnvätska) i hjärnans hålrum (ventriklar), vilket skapar tryck på hjärnan. Detta kan orsaka neurologiska problem som kramper, beteendeförändringar, eller problem med balans och syn.

En vanlig behandling för hydrocefalus är en operation där en ventrikuloperitoneal (VP) shunt placeras. Denna shunt är ett tunnt rör som kirurgiskt sätts in i hjärnans ventriklar för att dränera överskottsvätskan. Röret leds från hjärnan ner till buken (peritoneum), där vätskan kan absorberas naturligt av kroppen.

Operationen sker under narkos och är en avancerad procedur där veterinärkirurgen noggrant placerar shunten för att säkerställa korrekt flöde av vätskan. Efter operationen kan hunden eller katten behöva stanna på djursjukhuset för övervakning och eventuell justering av shunten. Regelbunden uppföljning krävs för att säkerställa att shunten fungerar som den ska och att inga komplikationer, som blockeringar eller infektion, uppstår.

Prognosen efter en VP-shunt-operation varierar beroende på hur allvarlig hydrocefalus var innan ingreppet, men många djur upplever betydande förbättringar i sitt tillstånd.

-Diskbråck

Diskbråck hos hund uppstår när en disk i ryggraden skadas eller buktar ut och trycker på ryggmärgen. Detta kan leda till smärta, svaghet och i allvarliga fall förlamning.

För att diagnostisera diskbråck gör veterinären en klinisk undersökning och bedömer hundens rörelseförmåga, smärtsymtom och reflexer. Om diskbråck misstänks, används ofta avancerad bilddiagnostik som Magnetkamera (MR) eller datortomografi (DT) för att få detaljerade bilder av ryggmärgen och diskarna.

Om diskbråcket är allvarligt eller om hunden inte svarar på medicinsk behandling, kan en operation vara nödvändig. Den vanligaste kirurgiska metoden kallas hemilaminektomi, där en del av benet från ryggkotorna tas bort för att ge mer utrymme åt ryggmärgen och minska trycket.

Under operationen avlägsnar veterinärkirurgen det skadade diskmaterialet som trycker på ryggmärgen, vilket lindrar trycket och förhindrar ytterligare skador. Hunden är under narkos under hela ingreppet, och övervakning sker noggrant för att säkerställa säkerheten.

Efter operationen är eftervården avgörande för hundens återhämtning. Den innefattar:

·       Vila och begränsad rörelse: Det är viktigt att hålla hunden stilla under läkningsprocessen, ofta i en bur eller ett begränsat utrymme i 4–6 veckor.

·       Smärtlindring och antiinflammatoriska läkemedel: Veterinären ordinerar medicin för att hantera smärta och inflammation efter operationen.

·       Rehabilitering: Fysioterapi rekommenderas för att återfå styrka och rörlighet i bakbenen och ryggen. Detta kan inkludera vattenlöpband, massage och rörelseövningar.

·       Uppföljning: Regelbundna besök hos veterinären behövs för att övervaka läkningsprocessen och säkerställa att det inte uppstår komplikationer, som infektioner eller problem med nervfunktionen.

Prognosen för hundar efter diskbråcksoperation varierar beroende på hur allvarlig skadan var innan operationen. Många hundar återhämtar sig bra och återfår normal funktion, medan andra kan behöva längre tid för rehabilitering eller kan ha kvarstående neurologiska problem. Snabb diagnos och behandling förbättrar ofta chansen till full återhämtning.

-Lumbosakralstenos

Lumbosakralstenos är en medicinsk term som beskriver en förträngning i lumbosakralregionen, där den ländryggen möter bäckenet. Denna förträngning kan leda till tryck på ryggmärgen och de nerver som passerar genom detta område, vilket kan orsaka olika neurologiska problem hos hundar.

Lumbosakralstenos kan orsakas av flera faktorer, inklusive:

· Degenerativa förändringar: Med åldern kan diskar och leder i ryggraden förlora sin elasticitet och stabilitet, vilket kan leda till förträngningar.

· Skador: Trauma eller tidigare skador på ryggraden kan också bidra till utvecklingen av stenosen.

· Medfödda defekter: Vissa hundraser kan vara predisponerade för lumbosakralstenos på grund av medfödda anatomiska avvikelser.

Hundar med lumbosakralstenos kan visa en rad symtom, såsom:

· Smärta i ländryggen: Hunden kan visa tecken på obehag när ryggen berörs eller vid rörelse.

· Svaghet i bakbenen: Hunden kan ha svårt att gå, hoppa eller springa, och kan visa tecken på svaghet eller vinglighet.

· Svårigheter med att kissa eller bajsa: I svåra fall kan trycket på nerverna påverka hundens förmåga att kontrollera urinblåsan eller tarmen.

· Beteendeförändringar: Hunden kan bli mer irriterad eller tillbakadragen på grund av smärta.

För att diagnostisera lumbosakralstenos gör veterinären en grundlig klinisk undersökning och kan använda:

· Röntgenbilder: För att bedöma ryggraden och identifiera eventuella förändringar.

· Datortomografi (DT) eller magnetkamera (MR): För mer detaljerad information om ryggmärgen och nerverna.

Behandlingen kan variera beroende på svårighetsgraden av tillståndet och hundens allmänna hälsa. Alternativen inkluderar:

· Konservativ behandling: Vila, smärtlindring, antiinflammatoriska läkemedel och fysioterapi kan rekommenderas för att lindra symtomen.

· Kirurgi: Om konservativ behandling inte ger tillräcklig lindring kan en operation bli nödvändig för att avlägsna det tryckande vävnaden och återställa utrymmet för nerverna.

Prognosen för hundar med lumbosakralstenos beror på hur tidigt tillståndet diagnostiseras och behandlas. Många hundar svarar väl på behandling och kan återfå en god livskvalitet, men det är viktigt att följa veterinärens rekommendationer och genomgå regelbundna kontroller för att säkerställa att hunden fortsätter att må bra.

- Ryggfraktur

Behandling av ryggfrakturer hos hundar och katter beror på frakturens typ, svårighetsgrad och vilket område av ryggraden som påverkas. 

Innan behandling påbörjas gör veterinären en noggrann diagnos, ofta med hjälp av:

· Röntgenbilder: För att se frakturens plats och typ.

· Datortomografi (DT) eller magnetkamera (MR): För mer detaljerad information om ryggradens och ryggmärgens tillstånd.

Behandlingsalternativ beror på den kliniska bilden:

1. Konservativ behandling

· Vila: Djuret behöver begränsa sin rörelse för att undvika ytterligare skador.

· Smärtlindring: Veterinären ordinera smärtstillande medel och antiinflammatoriska läkemedel.

· Fysioterapi: Fysioterapi hjälpa till att återfå styrka och rörlighet.

2. Kirurgisk behandling

Om frakturen är allvarlig eller om det finns neurologiska problem (som svaghet eller förlamning), kan kirurgi vara nödvändig:

· Decompression surgery: Tar bort tryck från ryggmärgen, vilket kan innebära att man avlägsnar skadad vävnad eller disk.

· Stabilisering: En operation kan även innebära att man stabiliserar ryggraden med hjälp av plattor och skruvar för att förhindra ytterligare rörelse mellan kotorna.

Oavsett vilken behandling som ges, är eftervården avgörande:

· Rehabilitering: Omfattar ofta fysioterapi för att återfå styrka och funktion.

· Uppföljning: Regelbundna veterinärbesök för att övervaka läkningsprocessen och se till att inga komplikationer uppstår.

· Kontroll av aktivitetsnivå: Hunden eller katten kan behöva hållas i begränsade utrymmen för att förhindra överansträngning.

Prognosen för djur med ryggfrakturer varierar beroende på frakturens typ, behandlingens tidighet och djurets allmänna hälsa. Många djur återhämtar sig väl och kan återfå normal funktion, men det är viktigt att följa veterinärens rekommendationer noggrant för att säkerställa en lyckad återhämtning.

Behöver du hjälp med ditt husdjur?

Stockholm - 08-437 334 01
Helsingborg - 042-311 46 60